vatten

Svenska

Substantiv

Böjningar av vatten 1.	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vatten	vattnet
Genitiv	vattens	vattnets
Som förled i sammansättningar används vatten-, vatt- eller vattu-.

Böjningar av vatten 2.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vatten	vattnet	vatten	vattnen
Genitiv	vattens	vattnets	vattens	vattnens
Som förled i sammansättningar används vatten-, vatt- eller vattu-.

skvalpande vatten (1) i ett glas

vatten

• uttal: ˈvatː.ɛn

1. (kemi, allmänt) en färg-, lukt- och smaklös vätska; kemisk förening mellan väte och syre, bestående av två väte- och en syreatom (H₂O), diväteoxid
2. (naturgeografi) sjö eller dylikt vattenfyllt område

   De svenska kusterna är tillåtna vatten att fiska i med spö.

Etymologi: Av fornsvenska vatn, från urgermanska *watar eller *watraz (besläktat med tyska Wasser, engelska water, med flera), från urindoeuropeiska *wodor (*wódr), *wedor eller *uder- (*udôr), från verbroten *wed-. Besläktat med grekiska ὕδωρ (hýdōr), ryska вода (voda), med flera.

Besläktade ord: vattna, vattnig, väta, väte, vätska

Sammansättningar: avloppsvatten, bordsvatten, brackvatten, brunnsvatten, bräckt vatten, citronvatten, dricksvatten, fiskevatten, fostervatten, färskvatten, grundvatten, havsvatten, kallvatten, klorvatten, kranvatten, kylvatten, källvatten, markvatten, matarvatten,