Hoppa till innehÄllet

smita

Definition frÄn Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av smita  Aktiv Passiv
Infinitiv smita smitas
Presens smiter smits (smites)
Preteritum smet smets
Supinum smitit smitits
Imperativ smit –
Particip
Presens smitande, smitandes
Perfekt –

smita

  1. (första avljudsklassens verb, generellt) ta sig bort frÄn en plats dÀr man borde vara, eller undvika att göra nÄgot man borde göra
    Du smiter vÀl inte ifrÄn /att betala/ TV-avgiften?
    Synonymer: fly, rymma
  2. (transport, brottslighet) lÀmna platsen dÀr en trafikolycka med ens inblandning har skett innan polisen har gett tillÄtelse att göra sÄ; göra sig skyldig till brottet smitning
    Föraren som orsakade seriekrocken smet frÄn olycksplatsen innan polisen hann anlÀnda.

ÖversĂ€ttningar

[redigera]