silke

Se även Silke, silkė och siļķe.

Svenska

Substantiv

Böjningar av silke	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	silke	silket	silken	silkena
Genitiv	silkes	silkets	silkens	silkenas

silke

1. (textil) tråd som silkesfjärilens larv spinner sin kokong av då den förpuppas

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1346. Som fornsvenska silke.

   Sammansättningar: bastsilke, blårsilke, brodersilke, cellulosasilke, docksilke, filosellsilke, flatsilke, flocksilke, florettsilke, glassilke, grenadinsilke, halvsilke, havssilke, helsilke, hornsilke, housettsilke, inslagssilke, karmosinsilke, knapphålssilke, kollegiesilke, kollodiumsilke, konstsilke, kordongsilke, kordonnésilke, kratssilke, kulörsilke, mailandssilke, mullbärssilke, musselsilke, mysksilke, natursilke, organsinsilke, oskuldssilke, plattsilke, purpursilke, pärlsilke, pärlsilke, pärlstickarsilke, rayonsilke, rivsilke, rugsilke, rullsilke, råsilke, sadelmakarsilke, schattersilke, silversilke, spindelsilke, spinnsilke, spritsilke, sticksilke, stoppsilke, sutursilke, sysilke, sömsilke, tapisserisilke, tramsilke, träsilke, trådsilke, tussahsilke, varpsilke, vildsilke, virksilke, viskossilke, växtsilke

   Sammansättningar: silkemjuk, silkepapper, silkesaccis, silkesalg, silkesand, silkesapa, silkesarbete, silkesartad, silkesatlas, silkesavel, silkesavhärvling, silkesavfall, silkesbal, silkesband, silkesbarege, silkesbast, silkesben, silkesberedare, silkesberedning, silkesbi, silkesbindel, silkesblad, silkesblandad, silkesblank, silkesblek, silkesblomma, silkesblomster, silkesblå, silkesbobb, silkesbod,