MurarkrÄkor
| MurarkrÄkor | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| DomÀn | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | RyggstrÀngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | FÄglar Aves |
| Ordning | TĂ€ttingar Passeriformes |
| Underordning | Eupasseres |
| Infraordning | Osciner Passeri |
| Familj | MurarkrÄkor Struthideidae se text Mathews, 1924 |
| Arter | |
| |
| Synonymer | |
| Corcoracidae Mathews, 1925 | |
MurarkrÄkor[1] (Struthideidae) Àr en liten familj med tÀttingar endemisk för Australien.[2]
Taxonomi
[redigera | redigera wikitext]Familjen beskrivs ofta som Corcoracidae, men detta Àr en senare synonym Àn det vetenskapliga familjenamnet Struthideidae.[3] Familjen omfattar bara tvÄ arter som placeras i var sitt slÀkte, kidnapparfÄgel (Corcorax melanorhamphos) och apostelfÄgel (Struthidea cinerea).[3]
De bÄda arternas taxonomiska tillhörighet Àr omdiskuterad och de har bland annat tidigare placerats i den idag strukna familjen skatlÀrkor (Grallinidae), tillsammans med skatlÀrka (Grallina cyanoleuca) och forslÀrka (Grallina bruijni), tvÄ arter som idag placeras i familjen monarker (Monarchidae).
Utbredning och biotop
[redigera | redigera wikitext]MurarkrÄkorna Àr endemiska för Australien och Äterfinns i öppna habitat i de östra delarna av kontinenten, mestadels i skogsomrÄden med eukalyptus, men Àven i annan öppen skogsmark. ApostelfÄgeln Àr mer tolerant för torra skogs- och buskmarker. BÄda arter förekommer i mÀnniskans nÀrhet i odlingsbygd och förortsomrÄden, men Àven i parker och trÀdgÄrdar.[3]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]MurarkrÄkorna Àr medelstora tÀttingar. ApostelfÄgeln mÀter cirka 31 cm pÄ lÀngden och Àr den mindre av de bÄda arterna, dÀr australalpkrÄkan mÀter 47 cm. Deras morfologi Àr typisk för tÀttingar som födosöker pÄ marken med lÄnga befjÀdrade ben och korta rundade vingar. De största skillnaderna utöver storlek finns i den mörka fjÀderdrÀkten och i nÀbbform.[3] NÀbben hos apostelfÄgeln Àr kort och kraftig och pÄminner om en finknÀbb, medan kidnapparfÄgeln har en lÄngsmall och nedÄtböjd nÀbb som pÄminner om alpkrÄkans. NÀbbskillnaderna reflekterar deras olika födoekologier, dÀr apostelfÄgeln pickar efter föda som en sparv medan kidnapparfÄgeln födosöker genom att plocka bland löv.[4]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]
MurarkrÄkorna Àr mycket sociala och lever i grupper pÄ upp till 20 individer. Vid födosök anvÀnder de sig hela tiden av typiska locklÀten för att hÄlla ihop gruppen. Gruppen Àr strukturerad kring en dominant hane och hona. En typisk grupp av kidnapparfÄglar bestÄr av sex individer och hos apostelfÄgeln av sju till nio individer. MurarkrÄkorna Àr stannfÄglar som försvarar ett revir under hÀckningssÀsongen. I parker och dylikt kan de vÀnja sig vid mÀnniskan och bli ganska tama.[3]
HĂ€ckning
[redigera | redigera wikitext]Som deras trivialnamn antyder byggs deras bon av lera. Dessa skÄlformade bon tar flera dagar att konstruera, och kan ta Àn lÀngre tid om leran torkar innan boet Àr fÀrdigt. Boet byggs nÀr det har regnat och det har bildats lerpölar. Boet kan ÄteranvÀndas. De lÀgger i snitt fem ovala Àgg. som ruvas i cirka 20 dagar av alla medlemmar i gruppen och Àven efter att ungarna klÀckts tar hela gruppen hand om ungarna.[3] Ungarna tas om hand av gruppen under en mycket lÄng tid, upp till 200 dagar.[5]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- â BirdLife Sverige: TaxonomikommittĂ©n. 2025. Officiella svenska namn pĂ„ alla vĂ€rldens fĂ„gelarter, version 2025. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/
- â AviList Core Team. 2025. AviList: The Global Avian Checklist, v2025. https://doi.org/10.2173/avilist.v2025
- 1 2 3 4 5 6 Rowley, Ian; Russell, Eleanor (2009). Handbook of the Birds of the World. Volume 14: Bush-shrikes to Old World Sparrows. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 272â285. ISBN 978-84-96553-50-7
- â Chapman, Graeme (26 oktober 1998). âThe Social Life of the Apostlebird Struthidea cinereaâ. Emu "98" (3): ss. 178â183. doi:.
- â Heinsohn, Robert G (26 oktober 1991). âSlow Learning of Foraging Skills and Extended Parental Care in Cooperatively Breeding White-Winged Choughsâ. The American Naturalist "137" (6): ss. 864â881. doi:.