Hoppa till innehÄllet

Monarker

FrÄn Wikipedia
För statschefen i en monarki, se monark.
Monarker
Maskarenparadismonark
(Terpsiphone bourbonnensis)
Systematik
DomÀnEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggstrÀngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFÄglar
Aves
OrdningTĂ€ttingar
Passeriformes
FamiljMonarker
Monarchidae
Vetenskapligt namn
§ Monarchidae
AuktorBonaparte, 1854
SlÀkten
Se text

Monarker (Monarchidae) Àr en familj med tÀttingar som omfattar monarker, paradismonarker, kroknÀbbar och skatlÀrkor. Familjens taxonomi har efter DNA-studier genomgÄtt flera förÀndringar sÄ att mÄnga av de arter som idag utgör familjen placerades tidigare i andra grupper, frÀmst baserat pÄ morfologi och ekologi, och vice versa.

Monarkerna Àr smÄ insektsÀtande sÄngfÄglar med lÄng stjÀrt. De bebor frÀmst skogsomrÄden i subsahariska Afrika, Sydostasien, Australasien och pÄ öar i Stilla havet. Endast ett fÄtal Àr flyttfÄglar. MÄnga av arterna klÀr sina skÄlformiga bon med lavar.[1]

Monarkerna Àr en familj med tÀttingar som uppvisar stor mÄngfald och alla förekommer i skogsbiotoper förutom skatlÀrkorna (Grallina). De flesta arterna Àr smala med breda nÀbbar. NÀbbarna hos vissa arter Àr mycket kraftiga som inom slÀktet Clytorhynchus som anvÀnder nÀbbarna för att födosöka i dött trÀ.[2] FjÀderdrÀkterna varierar frÄn dova fÀrger, som den nÀstan helt enfÀrgade svartmonarken (Symposiachrus axillaris), till mer spektakulÀra fjÀderdrÀkter som hos guldmonarken (Carterornis chrysomela). Deras stjÀrt Àr generellt lÄng och till och med extremt lÄng, som hos paradismonarkerna i slÀktet Terpsiphone.

Skillnader i fjÀderdrÀkt och utseende mellan könen kan vara subtil som hos melaleucamonark (Myiagra nana), dÀr honan Àr identisk med hanen utöver en lÀtt mattgul ton pÄ bröstet, eller ocksÄ förekommer ingen sexuell dimorfism alls som hos tahitimonark (Pomarea nigra). Andra uppvisar istÀllet stor skillnad mellan könen som chuukmonarken (Metabolus rugensis) dÀr hanen nÀstan Àr helt vit och honan helt svart. Hos vissa arter, som exempelvis madagaskarparadismonark (Terpsiphone mutata), uppvisar hanen tvÄ eller fler, olika fÀrgmorfer.[3]

Utbredning, habitat och flyttrörelser

[redigera | redigera wikitext]
SatÀngmonark (Myiagra cyanoleuca) skiljer sig frÄn övriga arter inom familjen dÄ hela populationen Àr flyttfÄglar som hÀckar i södra Australien och övervintrar i norra Australien och pÄ Nya Guinea.

Monarkerna förekommer frÀmst i Gamla vÀrlden. I de vÀstligaste utbredningsomrÄdena förekommer den över subsahariska Afrika, pÄ Madagaskar och pÄ öar i tropiska Indiska Oceanen. De förekommer ocksÄ i södra Asien och Sydostasien, sÄ lÄngt norr ut som Japan, och söderut till Nya Guinea och över merparten av Australien. Familjen förekommer ocksÄ pÄ ett flertal öar i Stilla havet, och flera endemiska slÀkten förekommer i Mikronesien, Melanesien och Polynesien, sÄ lÄng som till Hawaii och Marquesasöarna.

Paradismonarkerna i slĂ€ktet Terpsiphone har det största utbredningsomrĂ„det av alla monarker och förekommer över nĂ€stan hela subsahariska Afrika , pĂ„ Madagaskar, Maskarenerna och Seychellerna, södra och östra Asien, Sydostasien sĂ„ lĂ„ngt som till Korea, Filippinerna och Mindre Sundaöarna. SlĂ€ktet Trochocercus förekommer enbart i Afrika medan slĂ€ktet Hypothymis bara förekommer i Asien. Övriga slĂ€kten förekommer frĂ€mst i Australiska och Oceaniska regionen. Vissa slĂ€kten Ă€r monotypiska och endemiska för stillahavsöar som chuukmonark (Metabolus) pĂ„ den mikronesiska ön Chuuk och vanuatumonark (Neolalage) som bara förekommer pĂ„ ön Vanuatu. Andra stillahavsslĂ€kten Ă€r Clytorhynchus och Mayrornis, som bĂ„da tvĂ„ förekommer i Melanesien och vĂ€stra Polynesien, och Pomarea som bara finns i Polynesien.

Majoriteten lever i skogsbiotoper. Arter som lever i mer öppna skogsomrÄden tenderar att leva högre upp i trÀden medan arter i tÀtare skog lever i de mellersta eller nedre regionerna av trÀden. Andra habitat dÀr familjen förekommer Àr savann och mangrove, och den marklevande skatlÀrkan förekommer i de flesta typer av habitat i Australien förutom de torrare ökenomrÄdena.

Merparten av monarkerna Àr stannfÄglar, nÄgra Àr partiella flyttfÄglar medan en art, satÀngmonark (Myiagra cyanoleuca) Àr en flyttfÄgel. Japansk paradismonark (Terpsiphone atrocaudata) Àr ocksÄ till största delen en flyttfÄgel, liksom amurparadismonark (T. incei), medan de som hÀckar i tropikerna Àr stannfÄglar. Afrikansk paradismonark (Terpsiphone viridis) genomför en rad olika flyttningsrörelser i Afrika vars syften inte Àr kartlagda av vetenskapen.

Ruvande hona av mÄnstensmonark (Hypothymis puella).

Monarkerna Àr medelstora insektsÀtande tÀttingar och mÄnga av dem fÄngar sin föda genom upprepade korta, snabba flygturer ifrÄn en och samma utgÄngspunkt, dÄ de snappar efter insekter, likt flugsnapparna. Monarkerna Àr till största delen monogama. Inom vissa arter hÄller paret ihop under ett Är, som afrikansk paradismonark (Terpsiphone viridis), medan andra hÄller ihop hela livet som monarkerna inom slÀktet Chasiempis.

Vetenskapen kÀnner bara till tre arter som Àgnar sig Ät kooperativ hÀckning, men för mÄnga arter saknas det fortfarande studier. Generellt Àr det territoriella, och försvara ett revir pÄ cirka tvÄ hektar, men ett antal arter samlar sina bon mycket tÀtare. Boplatsen kan ocksÄ placeras i nÀrheten av bon med andra aggressiva fÄgelarter, som exempelvis blÄgrÄ monark (Myiagra rubecula) som placerar sitt bo i nÀrheten av den aggressiva skrÀnmunkskatan (Philemon corniculatus).[4] Monarkerna i sin tur försvarar ofta sina bon mycket aggressivt. Alla arter bygger skÄlformiga bon som de placerar pÄ en gren eller i en grenklyka. MÄnga klÀr boet med lavar och flera arter bygger iögonfallande bon.

MĂ„nga av de cirka 140 arterna som utgör familjen placerades tidigare i andra grupper, frĂ€mst beroende pĂ„ morfologi och ekologi. Exempelvis placerades skatlĂ€rkan tidigare i samma familj som kidnapparfĂ„geln (Corcorax melanorhamphos) eftersom bĂ„da anvĂ€nder lera nĂ€r de bygger sina bon. Å andra sidan förs ett antal arter som tidigare behandlats som monarker till helt andra familjer, bland annat spretstjĂ€rtar i Erythrocercus till cettior alternativt i egen familj och elminior till familjen feflugsnappare.

Resultat ifrÄn studier med DNA-DNA hybridisering av Sibley och hans medarbetare i slutet av 1900-talet indikerade att en grupp med fÄglar som tidigare inte behandlats som nÀrbeslÀktade faktiskt hade en gemensam förfader - en krÄklik fÄgel som ocksÄ skulle vara förfader till drongorna.[5] UtifrÄn dessa resultat har gruppen behandlats som en underfamilj inom familjen Dicruridae, tillsammans med drongor och solfjÀderstjÀrtar.[6] Senare studier har placerat drongor i familjen Dicruridae, solfjÀderstjÀrtarna i familjen Rhipiduridae och monarkerna i den egna familjen Monarchidae.[7]

Senare har grupperingen förfinats nÄgot och monarkerna placerats numera i en grupp tillsammans med krÄkfÄglar, törnskator, solfjÀderstjÀrtar, drongor, paradisfÄglar och murarkrÄkor (Corcoracidae).[8]

SlÀkten i familjen

[redigera | redigera wikitext]

SlÀktesordning och artantal följer AviList:[9]

Hane av indisk paradismonark (Terpsiphone paradisi) vid Ananthagiri Hills, i Ranga Reddy i Andhra Pradesh, Indien.
Glasögonmonark (Monarcha melanopsis).
  1. ↑ Garnett, Stephen (1991). Encyclopaedia of Animals: Birds. London: Merehurst Press. sid. 200–201. ISBN 1-85391-186-0. https://archive.org/details/encyclopediaofan0000jose
  2. ↑ Duston, Guy (30 oktober 2006). ”The Pacific shrikebills (Clytorhynchus) and the case for species status for the form sanctaecrucis” (PDF). Bulletin of the British Ornithological Club "126" (4): ss. 299–308.
  3. ↑ Mulder, Raoul (30 oktober 2003). ”Ontogeny of male plumage dichromatism in Madagascar paradise flycatchers Terpsiphone mutata”. Journal of Avian Biology "33" (4): ss. 342–348. doi:10.1034/j.1600-048X.2002.02888.x.
  4. ↑ Marchant, S (30 oktober 1983). ”Suggested nesting association between Leaden Flycatchers and Noisy Friarbirds”. Emu "83" (2): ss. 119–122. doi:10.1071/MU9830119.
  5. ↑ Sibley, Charles Gald & Ahlquist, Jon Edward (1990): Phylogeny and classification of birds. Yale University Press, New Haven, Conn.
  6. ↑ Christidis L, Boles WE (1994). The Taxonomy and Species of Birds of Australia and its Territories. Melbourne: RAOU
  7. ↑ Christidis L, Boles WE (2008). Systematics and Taxonomy of Australian Birds. Canberra: CSIRO Publishing. sid. 174. ISBN 9780643065116
  8. ↑ Cracraft J, Barker FK, Braun M, Harshman J, Dyke GJ, Feinstein J, Stanley S, Cibois A, Schikler P, Beresford P, García-Moreno J, Sorenson MD, Yuri T, Mindell DP (2004). ”Phylogenetic relationships among modern birds (Neornithes): toward an avian tree of life”. Assembling the tree of life. New York: Oxford Univ. Press. sid. 468–89. ISBN 0195172345. https://archive.org/details/assemblingtreeof0000unse
  9. ↑ AviList Core Team. 2025. AviList: The Global Avian Checklist, v2025. https://doi.org/10.2173/avilist.v2025
Den hÀr artikeln Àr helt eller delvis baserad pÄ material frÄn engelsksprÄkiga Wikipedia, Monarch flycatcher, 12 september 2010.
dÀr följande kÀlla anges:
  • Del Hoyo, J.; Elliot, A. & Christie D. (editors). (2006) Handbook of the Birds of the World Vol.11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions. ISBN 849655306X.

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]