Hoppa till innehÄllet

Klippkaja

FrÄn Wikipedia
Klippkaja
Status i vÀrlden: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomÀnEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggstrÀngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFÄglar
Aves
OrdningTĂ€ttingar
Passeriformes
FamiljKrÄkfÄglar
Corvidae
SlÀkteColeus
ArtKlippkaja
C. dauuricus
Vetenskapligt namn
§ Coloeus dauuricus
AuktorPallas, 1776
Utbredning
Klippkajans utbredning
Synonymer
Corvus dauuricus

Klippkaja[2] (Coleus dauuricus) Àr en asiatisk fÄgel i familjen krÄkfÄglar, nÀra slÀkt med den vÀstligare kajan.[3]

Utseende och lÀte

[redigera | redigera wikitext]

Till formen liknar klippkajan den nĂ€rbeslĂ€ktade vĂ€stliga kajan (C. monedula) men den ter sig lite lĂ„ngsmalare med lĂ€ngre stjĂ€rt. Den mĂ€ter 33–34 cm och har ett vingspann pĂ„ 67–74 cm.[4] Klippkaja förekommer i tvĂ„ morfer; en mörk och en ljus, dĂ€r den ljusa Ă€r den vanligaste. Den mörka morfen Ă€r helsvart med en blĂ„aktig glans i fjĂ€derdrĂ€kten. Den ljusa morfen har samma svartblĂ„a fjĂ€derdrĂ€kt men dess nacke, halssida, kroppssida och undersida Ă€r vit. Juvenilen Ă€r mycket lik kajan men har ljusgrĂ„a till silverfĂ€rgade streck pĂ„ örontĂ€ckarna och bakre delen av hjĂ€ssan.[4] Den Ă€r mycket ljudlig och dess lĂ€te Ă€r förmodligen omöjligt att sĂ€rskilja frĂ„n kajans.[4]

Klippkaja till vÀnster, kaja till höger.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Klippkajan hÀckar i sydligaste centrala Sibirien, Mongoliet, Tibet och i norra och centrala Kina. I dess nordligaste utbredningsomrÄde Àr den en flyttfÄgel och pÄ vintern Äterfinner man den i Kina, Tibet, Nordkorea, Sydkorea och Japan. Den behandlas som monotypisk, det vill sÀga att den inte delas in i nÄgra underarter.

Förekomst utanför sitt utbredningsomrÄde

[redigera | redigera wikitext]

Klippkaja har vid nÄgra tillfÀllen observerats i Europa. Första fyndet i Europa skedde i Finland i början av maj 1883.[5] DÀrefter upptrÀdde en individ i Sverige mellan den 26 och 28 april 1985 i RörbÀckslÀtten i UmeÄ i VÀsterbotten.[6] Efter det har man observerat klippkaja vid tvÄ tillfÀllen i NederlÀnderna 1995 och 1997 och en gÄng vardera i Danmark 1997 (möjligen samma som det ena nederlÀndska fyndet) och Frankrike 1997 (möjligen samma som den andra nederlÀndska fÄgeln).[5] Den har Àven rapporterats ifrÄn Kazakstan, Uzbekistan och Taiwan.[7]

Klippkajan beskrevs första gÄngen 1776 av Peter Simon Pallas i hans verk Reise durch verschiedene Provinzen des Russischen Reichs. Pallas gav den det vetenskapliga artepitet dauuricus efter Dauriaregionen i östra Ryssland dÀr han gjorde sina observationer av arten. Tillsammans med den nÀrbeslÀktade kajan (Coloeus monedula) bildar den slÀktet Coloeus.[8] LÀnge placerades den i Corvus, men DNA-analys har senare visat att den tillsammans med kajan utgör en tidig förgrening i slÀktet Corvus och tillrÀckligt olika de andra för att motivera att de klassificeras som ett eget slÀkte.[9]

Coloeus dauuricus

Den lever i öppna skogsbiotoper, floddalar och bergsomrÄden pÄ en höjd av upp till 2000 meter.[4][7] Vintertid Äterfinns den i jordbruksbyggd, speciellt vid risfÀlt med nÀrliggande skogsomrÄden. Utanför hÀckningstid Àr den mycket social och Äterfinns vintertid ofta i flockar med rÄkor.[4] Precis som kajan föredrar den att utnyttja existerande hÄlor i trÀd men kan Àven bygga ett skÄlformat bo i ett trÀd eller lÀgga sitt rede i en bergsskreva eller ihÄligheter i en ruin. Dess Àgg liknar kajans och Àr blekt blÄgröna, med glest placerade svartbruna och askgrÄa flÀckar. Den Àr en allÀtare precis som kajan och dess föda bestÄr av frön, insekter, men Àven Àgg, as, avfall, med mera.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsomrÄde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för nÄgot substantiellt hot.[1] UtifrÄn dessa kriterier kategoriserar internationella naturvÄrdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] VÀrldspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt ganska vanlig.[10]

  1. 1 2 3 BirdLife International 2024 Corvus dauuricus . FrÄn: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. LÀst 6 december 2024.
  2. ↑ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn pĂ„ vĂ€rldens fĂ„gelarter, lĂ€st 2017-02-14
  3. ↑ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, lĂ€st 2016-08-11
  4. 1 2 3 4 5 Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guides, sid:308-309, isbn 978-0-7136-7040-0
  5. 1 2 Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 192. ISBN 978-84-941892-9-6
  6. ↑ Klippkaja, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  7. 1 2 Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  8. ↑ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  9. ↑ ”FörĂ€ndringar i TK:s lista: Rapport 16 frĂ„n TaxonmikommittĂ©n – juni 2025”. BirdLife Sverige. https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2025/06/R16.pdf. LĂ€st 12 juni 2025.
  10. ↑ Madge, S.; Burn, H. 1993. Crows and jays: a guide to the crows, jays and magpies of the world. Helm Information, Robertsbridge, U.K.
  • Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
  • Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guides, sid:308-309, isbn 978-0-7136-7040-0

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]