Hoppa till innehållet

BD+05 4868

Från Wikipedia
BD+05 4868 A
Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildPegasus
Rektascension21t 47m 26,523s[1]
Deklination+06° 36′ 17,498″[1]
Skenbar magnitud ()+ 10,16[2]
Stjärntyp
SpektraltypK + M[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-25,56 ± 0,15[3] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +205,593 ± 0,017[3] mas/år
Dek.: +106,359 ± 0,012[3] mas/år
Parallax ()22,9322 ± 0,0163[3]
Avstånd142,2 ± 0,1 lå (43,61 ± 0,03 pc)
Detaljer
Massa0,70 ± 0,02[2] M☉
Radie0,69 ± 0,02[2] R☉
Luminositet0,192 ± 0,005[2] L☉
Temperatur4 540 ± 110[2] K
Metallicitet-0,07 ± 0,09[2]
Ålder11,1 +1,7−3,0[2] miljarder år
Andra beteckningar
HIC 107587, HIP 107587, G 93-37, LSPM J2147+0636, LTT 18540, NLTT 52095, 2MASS J21472654+0636178, TIC 466376085, TYC 556-856-1, UCAC2 34205672, UCAC4 484-130885, WISE J214726.69+063618.9, Gaia DR3 2700378125204437760, Gaia DR1 2700378120909610368, Gaia DR2 2700378125204437760[1]
BD+05 4868 B
Observationsdata
Rektascension21t 47m 26,71s[1]
Deklination+06° 36′ 18,4″[1]
Stjärntyp
SpektraltypK + M[2]
Astrometri
Radialhastighet ()+24,62 ± 1,60[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +212,158 ± 0,064[4] mas/år
Dek.: +112,173 ± 0,049[4] mas/år
Parallax ()23,1585 ± 0,0629[4]
Avstånd140,8 lå (43,2 ± 0,1 pc)
Detaljer
Massa0,43 ± 0,03[2] M☉
Radie0,42 ± 0,02[2] R☉
Luminositet0,023 ± 0,001[2] L☉
Temperatur3 480 ± 70[2] K
Andra beteckningar
Gaia DR3 2700378125203895808[1]
Visualisering av den simulerade stoftsvansen som passerar framför primärstjärnan. Källa: Hon et al.[2]

BD+05 4868 är en dubbelstjärna som består av två huvudseriestjärnor av spektraltyp K respektive M. Den är känd för att ha en planetarisk följeslagare i omlopp kring primärstjärnan. Denna exoplanet, kallad BD+05 4868Ab, kretsar så nära stjärnan att den har börjat sönderfalla, vilket skapar en stor kometliknande svans som kan ses vid dess transiter framför stjärnan.[2]

BD+05 4868 katalogiserades först i Bonner Durchmusterung[5] och 1961 identifierades stjärnan som en egenrörelsestjärna av Giclas et al.[6] År 1984 observerades dess spektrum för första gången, vilket identifierade den som en stjärna av spektraltyp K5.[7] Stjärnan identifierades först som en dubbelstjärna från Gaiadata. Den gemensamma egenrörelsen och parallaxen tyder på att paret är fysiskt bundet. Dubbelstjärnan noterades också med Las Cumbres Observatory Global Telescope (LCOGT) 2 m Faulkes Telescope North och med Keck NIRC2.[2]

Planetsystem

[redigera | redigera wikitext]
Vy uppifrån av den simulerade stoftsvansen genererad av BD+05 4868Ab.

Planeten BD+05 4868Ab upptäcktes med TESS vid transiter. Dessa är ovanligt djupa med varierande djup på 0,8-2,0 procent. transiterna är också asymmetriska, med en kort ingång följt av en lång utgång. Forskarna kunde också notera transiterna i markbaserade data från ASAS-SN och LCOGT 2m teleskop. Sju spektra av primärplaneten erhölls med WIYN 3,5m teleskopet, utan att notera någon radial hastighetssignal större än några m/s.[2]

Forskarna tolkar transiterna som en sönderfallande stenplanet, liknande Kepler-1520b, KOI-2700b och K2-22b. Skillnaden är att BD+05 4868Ab befinner sig vid en relativt ljusstark (V=10,16 mag) värdstjärna och transiterna är genomgående djupa. Andra sönderfallande stenplaneter visar svagare transiter (ca 0,5 procent transitdjup) som också är variabla. Detta gör BD+05 4868Ab till ett attraktivt mål för transmissionsspektroskopi, vilken skulle kunna karakterisera exoplanetmineralogi.[2]

Planeten har också en relativt låg jämviktstemperatur av 1 820 ± 45 K, vilket kan leda till skillnader i stoftegenskaper jämfört med andra sönderfallande planeter. Transiten visar både en främre och en bakre svans, vilket bidrar till att begränsa kornstorlekarna till ca 1–10 μm. Jämförelser med modeller tyder på att planeten från början hade en massa som kan ha varit större än Merkurius massa. Planeten förlorade massa på grund av avdunstning av mineraler på ytan under flera miljarder år. Planetens nuvarande massa och radie är inte känd, men forskarna antar en massa motsvarande ca 0,02 jordmassa  (ungefär månens massa) och en radie på 2 000 km (ungefär Kepler-37b:s) i sin modellering. För närvarande är massförlusthastigheten 10 jordmassor per miljard år, vilket innebär att den kommer att helt ha avdunstat om ca 2 miljoner år.[2]

BD+05 4868A solsystem[2]
PlanetMassaHalv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
ExcentricitetInklinationRadie
b 0,02 M🜨0,020831,271869---
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, BD+05 4868, 16 april 2026.
  1. 1 2 3 4 5 6 https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=BD%2B05+4868 Arkiverad 21 januari 2025 hämtat från the Wayback Machine..
  2. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 Hon, Marc; Rappaport, Saul; Shporer, Avi; Vanderburg, Andrew; Collins, Karen A.; Watkins, Cristilyn N.; Schwarz, Richard P.; Barkaoui, Khalid; Yee, Samuel W. (2025-01-09). "A Disintegrating Rocky Planet with Prominent Comet-like Tails Around a Bright Star". The Astrophysical Journal. 984 (1): L3. arXiv:2501.05431. Bibcode:2025ApJ...984L...3H. doi:10.3847/2041-8213/adbf21.
  3. 1 2 3 4 Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
  4. 1 2 3 4 Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
  5. ↑ Argelander, Friedrich Wilhelm August (1903). Bonner Durchmusterung des Nördlichen Himmels. Bonn: A. Marcus und E. Weber's Verlag. Bibcode:1903BD....C......0A.
  6. ↑ Giclas, Henry L.; Burnham, Robert; Thomas, Norman Gene (1961-01-01). "Lowell proper motions III : proper motion survey of the Northern Hemisphere with the 13-inch photographic telescope of the Lowell Observatory". Lowell Observatory Bulletin. 6 (112): 61–132. Bibcode:1961LowOB...5...61G.
  7. ↑ Lee, S. -G. (1984-05-01). "Spectral classification of high-proper-motion stars". The Astronomical Journal. 89: 702–719. Bibcode:1984AJ.....89..702L. doi:10.1086/113569. ISSN 0004-6256.