Anarkopacifism
Anarkopacifism, ibland icke-vÄlds-anarkism eller pacifistisk anarkism, Àr en form av anarkism som menar att alla former av organiserat vÄld, sÄvÀl statligt som revolutionÀrt, med nödvÀndighet mÄste förkastas. Det centrala argumentet, ursprungligen uttryckt av Lev Tolstoj, Àr att staten Àr en destruktiv kraft eftersom den bygger pÄ centraliserat och organiserat vÄld.[1] För att uppnÄ ett fredligt, jÀmlikt och fritt samhÀlle mÄste sÄledes statens vÄldsapparat (militÀr, polis, domstolar och fÀngelser) avskaffas. Anarkopacifister menar vidare att det Àr omöjligt att Ästadkomma detta mÄl med hjÀlp av vÄld, dÄ mÄl och medel inte Àr Ätskiljbara i den frihetliga kampen. En vÀrld i fred krÀver sÄledes en aktiv kamp mot stat och kapital med hjÀlp av icke-vÄldsmetoder.
Pacifism inom den anarkistiska rörelsen
[redigera | redigera wikitext]Likhetstecknet mellan fred och anarki har varit en stÀndigt nÀrvarande uppfattning inom den anarkistiska rörelsen.[kÀlla behövs] Redan William Godwin, ofta kallad anarkismens fader, argumenterade mot anvÀndning av revolutionÀrt vÄld och föresprÄkade istÀllet att ökande klarsynthet skulle bana vÀg för det fria samhÀllet.[2] Den huvudsakliga pacifistiska analysen utvecklades emellertid av den ryska författaren Lev Tolstoj, som efter att ha bevittnat en statligt genomförd avrÀttning svor sig fri frÄn all beblandning med staten. En viktig del i Tolstojs argument Àr att samtliga stater, Àven de som idag benÀmns som demokratiska, bygger pÄ anvÀndning av, eller hot om, organiserat vÄld.[1]. En mer sentida pacifistisk anarkist var tysken Gustav Landauer, som menade att ett frihetligt mÄl mÄste vara förenligt med frihetliga medel.[3] Laudauer argumenterade sÄledes mot revolutionÀrt vÄld eftersom "every act of force is dictatorship".[4] LikasÄ hÀvdade den hollÀndska anarkopacifisten Bart de Ligt i The Conquest of Violence (1937) att "the more violence, the less revolution".[5]
Icke-vÄld som motstÄndsmetod presenterades först av den amerikanske författaren och filosofen Henry David Thoreau. I boken Civil Disobedience (1849) argumenterade han för civil olydnad som kampmetod mot orÀttfÀrdiga maktstrukturer.[6] Icke-vÄldsmetoden förfinades senare av Mohandas Gandhi, som ibland benÀmnde sig sjÀlv som anarkist, ibland inte.[7]. Vinoba Bhave och den indiska folkrörelsen Sarvodaya inspirerades av Gandhi och har kommit att utveckla en mer renodlad anarkopacifism.[8]
Vissa pacifistiska anarkister Àr Àven djupt influerade av Jesus, till exempel den amerikanska rörelsen Jesus radicals, sociologen Jacques Ellul[9] samt Catholic Worker-rörelsens förgrundsgestalt Dorothy Day.[10] Den hollÀndska prÀsten Ferdinand Domela Nieuwenhuis var ocksÄ uttalad anarkist och pacifist. Nieuwenhuis inspirerade Roel van Duijn och den icke-vÄldsligt orienterade anarkorörelsen Provorörelsen i 1960-talets Holland.
MĂ„nga anarkister har Ă€ven rört sig i grĂ€nslandet till uttalad pacifism. Författaren Herbert Read hĂ€vdade exempelvis att "fred Ă€r anarki". Ăven anarkisten Paul Goodman menade att staten innebĂ€r vĂ„ld, medan anarki innebĂ€r fred (Ă€ven om Goodman försvarade vĂ„ld pĂ„ en face-to-face nivĂ„).[11] Emma Goldman, som i sin ungdom deltagit i upplopp och tillsammans med Alexander Berkman planerat och genomfört ett mordförsök pĂ„ en företagsledare, började mot slutet av sitt liv att betona icke-vĂ„ld som den mest effektiva och hĂ„llbara motstĂ„ndsmetoden.[12]
OcksÄ den Brittiska idéhistorikern Peter Marshall, författare till det anarkist-historiska standardverket Demanding the impossible (1992), betonar att anarki Àr fred och att vÄld dÀrför mÄste undvikas eftersom mÄl och medel inte gÄr att skilja Ät.[13] Ytterligare exempel pÄ anarkopacifism Àr Dwight McDonalds tidskrift Politics, som utkom 1930-1940 i USA, Alex Comforts Peace and Disobedience (1946), Aldous Huxleys Science, liberty and peace (1947), Alan Carters A Radical green political theory (1999),[14] samt den tyska anarkopacifistiska rörelsen graswurzelrevolution.
Anarkopacifism i Sverige
[redigera | redigera wikitext]I den svenska anarkiströrelsen fanns det tydliga pacifistiska föresprÄkare under det tidiga 1900-talet. I början av andra vÀrldskriget pÄgick en debatt i den anarkistiska tidningen Brand, dÀr tongivande personer gav uttryck för pacifistiska Äsikter och redaktionen drev en radikalt antimilitaristisk linje.[15] Det kanske tydligaste uttrycket för detta var Bokförlaget Brands utgÄva av skriften Jag tror inte pÄ vÄldet (1939), vilken propagerade för betydelsen av icke-vÄld i den anarkistiska kampen för frihet,[16] och den debatt som följde publiceringen.[17]
Teologen och "vandrarprÀsten" David Petander, som stÀlldes inför krigsrÀtt som vapenvÀgrare 1914, var ocksÄ uttalat inspirerad av Tolstojs anarkopacifism.
Se Àven
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 Marshall, Peter: Demanding the impossible, sid. 362-383 (Oakland, PM Press, 2010)
- â Marshall, Peter: Demanding the impossible, sid. 218-219 (Oakland, PM Press, 2010)
- â Esper, Thomas. The Anarchism of Gustav Landauer. (Chicago, IL: University of Chicago Press, 1961).
- â Marshall, Peter: Demanding the impossible, sid. 412 (Oakland, PM Press, 2010)
- â Ligt, Bart de: The conquest of violence (London, Routledge & sons, 1937)
- â Thoreau, Henry David. Civil olydnad. (UmeĂ„: H:ström, 2006).
- â Marshall, Peter: Demanding the impossible, sid. 427 (Oakland, PM Press, 2010)
- â Marshall, Peter: Demanding the impossible, sid. 531-535 (Oakland, PM Press, 2010)
- â Ellul, Jacques. Anarchy and Christianity. (Grand Rapids, MI: Eerdmans, 1991).
- â Ellsberg, Robert. Dorothy Day: Selected Writings. (Maryknoll, NY: Orbis Books, 2005).
- â Marshall, Peter: Demanding the impossible, sid. 599-601 (Oakland, PM Press, 2010)
- â Marshall, Peter: Demanding the impossible, sid. 634 (Oakland, PM Press, 2010)
- â Marshall, Peter: Demanding the impossible, sid. 635-636, 696 (Oakland, PM Press, 2010)
- â Marshall, Peter: Demanding the impossible, sid. 502, 571, 594, 677 (Oakland, PM Press, 2010)
- â Se exempelvis artiklarna VĂ„ld och diktatur skapar ingen fred och frihet (av Aldous Huxley i Brand nr 1, 1938), VĂ„ld eller icke vĂ„ld? (av signaturen Vidus i Brand nr 4, 1937) och Vilka frĂ„gor lösas med vĂ„ld? (av Brands redaktion under rubriken "Gnistor" i nr 5, 1938).
- â Björklund, Carl Johan. Jag tror inte pĂ„ vĂ„ldet. (Stockholm: Bokförlaget Brand, 1939).
- â Se nr 7 och 8 av Brand 1939.
Externa lÀnkar
[redigera | redigera wikitext]- Resisting the Nation State: The pacifist and anarchist tradition av Geoffrey Ostergaard.
- Catholic Worker-rörelsens officiella webbplats.
- Den tyska anarkopacifistiska rörelsen Graswurzelrevolution
- Kristen amerikansk anarkopacifism; Jesus Radicals
- Mer om anarkopacifism; https://web.archive.org/web/20110530043806/http://anarcho-pacifism.co.tv/
