The heat Toni Braxton - The heat

Vad är Lauryn, Eurykah, Whitney eller Mariah mot Toni? Ingenting, om ni frågar mig. I min värld är det Toni Braxton som regerar. Eller ska vi säga så här: Toni Braxton knäcker hårt. Både på scen och cd. Tredje cd-n med den lika sensuella som pretentiösa sångerskan är från början till slut en imponerande och snygg uppvisning i modern svart musik. Från melodramatiska Dianne Warren-ballader till digital Rodney Jerkins-producerad r&b. Från självsäkra uppläxningar av ansvarslösa män till samlagsstön. Jag vill inte påstå att det är nyskapande eller gränsöverskridande. Nej, Toni Braxton och hennes samarbetspartners håller sig till en redan upplöjd fåra (som i stort tar vid där den förra cd-n Secrets slutade). Det mästerliga är att såväl produktion som melodier och framförande genomgående håller en sådan hög klass. The heat, Just be a man about it, Gimme some, Maybe eller You&ve been wrong är fem exempel på låtar man alltför sällan hittar på den samtida svarta musikscenen. Speciellt den lika subtilt som intrikat uppbyggda Maybe imponerar. Ställd bredvid den stora mängden själlös - alternativt attitydfixerad - r&b som väller ut framstår den rentav som ett smärre underverk.