Innu
Innu, tidigare montagnais, montagnais-naskapi och naskapi-montagnais,[1] är en kanadensisk ursprungsbefolkning. De lever i vad de själva kallar Nitassinan,[2] det vill säga större delen av Québec och Labrador[1] i östra delen av landet. Det fanns år 2012 cirka 20 000[1] medlemmar av innu-folket.
Deras språk, algonkinspråket[1] innu-aimun,[2][3] talas över hela Nitassinan med vissa dialektala skillnader. Innu har aldrig officiellt avträtt sitt land till Kanada. Sedan 1950-talet har Kanadas regering och den katolska kyrkan försökt "civilisera" innufolket och förmå dem att överge sitt nomadiska liv och bosätta sig i permanenta läger. I dessa läger har alkoholism,[4.1] drogmissbruk bland barn, hustrumisshandel och självmord blivit ett stort problem. Mellan 1990 och 1997 begicks i genomsnitt 89 självmord per 50 000 invånare i Davis Inlet, Labrador – tolv gånger genomsnittet i Kanada.
Historia och ekonomi
[redigera | redigera wikitext]Tidigare historia
[redigera | redigera wikitext]Innus jägar- och samlarsamhällen, uppbyggda kring byar med djurskinnstält, har funnits i området i flera tusen år.[2] Enligt vissa tillhör folket de tidigaste invandrarna till området, runt 6 000 f.Kr.[4.2]Traditionellt har folket försörjt sig på renjakt,[1] och för innu är renen av stor kulturell betydelse. Även älgjakt och fiske är betydande.[1]
Innu var I förkolonial tid små grupper av nomadiserande folk som och levde som jägare-samlare, Man följde karibouhjordarna genom Labradors och nordöstra Quebec, kända för Innu folket som Nitassinan (vårt land). Det viktigaste jaktbytet var kariboun som försåg stammen med det mesta som var nödvändigt för livets upphållande. Kariboun gav mat, varma kläder av hudarna. Hudarna gav tälten som vsar bostäderna. Renhornen användes för kärl och verktyg. Efter renjakten firade man en så kasllad Makushan, en fest där man åt renfett och benmärg. Schamaner ledde ritualer och tummor ackompanjerade traditionella sånger och man bad till djurens andar. Sommarmånaderna färdades Innu med kanoter och levde på lax och insjöfisk som de kompletterade med bär och småvilt som kanin, piggsvin och rapphöna.[5]
Utvecklingen under 1800-talet
[redigera | redigera wikitext]I början av 1800-talet satte bolag upp handelsstation och sålde varor i utbyte mot pälsar. Detta förändrade Innus sätt att leva. Med kolonisatörerna kom sjukdomar som smittkoppor, tuberkulos och influensa och många Innugrupper ödelades. Kristna missionärer försökte omvända Innu till olika kristna religioner och självförsörjning ersattes med beroende. Europeiska lagar hindrade Innu att jaga på sitt land och färdas på vattenvägar. Pälshandeln förändrade livsstilen och Innu gjordes avhängiga av europeiska handelsvaror. Den tidigarte nomadiska livsstilen när man följde karibouhjordarna ersattes av fångs av pälsdjur och livet runt Hudson's Bay Companys handelsstationer. Under sent 1800 och tidigt 1900 tal ökade antalet nybyggare som bedrev pälsjakt, särskilt i Labrador. Pälsar förlorade mycket i värde under 1930-talet. Karibuhjordarnas undergång förvärrade situationen.[5]
1900-talet
[redigera | redigera wikitext]Under tiden efteråt tvingades Innus att leva i samhällen men deltog inte i traktatförhandlingar deras äganderätt till sina marker som urfolk erkändes inte. I Labrador blev Innu sent bosatta i permanenta byar först på 1950-talet. De blev anlutna till Indian Act 2002 och Sheshatshiu blev ett reservat 2006. Ett stort område av Innus marker sattes under vatten på 1970-talet då Smallwood-reservoaren byggdes. Under 1980-talet ledde NATO:s militära överflygningar till att karibuer flyttade längre norrut och utom räckhåll för Innu. Denna militära historia har allvarligt skadat Innus marker påskundat deras kulturella kollaps och militärbasern har skapat sociala problem med alkoholism och prostitution. Trots detta har delar av Innu lyckats bevara traditioner. De förhandlat om att få ett erkännande av sina rättigheter som urfolk till sitt traditionella land Nitassinan och försöker med sitt arbete att läker de skador som övergången till fast bosättning och beroendet av de vita har skapat.[5]
Aktivistgrupperingen Survival International menar att den kanadensiska politiken strider mot internationella lagar och att den hindrar innufolket från att leva enligt sina traditioner. Man drar till och med paralleller med hur Folkrepubliken Kina behandlar folket i Tibet.[4.3]
Identitet och språk
[redigera | redigera wikitext]Historiskt
[redigera | redigera wikitext]Innufolket har historiskt ofta delats upp av kanadensare i två samhällen – montagnais (franska: "bergsfolket"[2]) som lever längs med Saint Lawrencevikens kust samt naskapi[1] (innu-aimun: "inlandsfolket") som lever längre norrut. Naskapi kallar sig själva iiyuu och är mer besläktade med indianerna vid Davis Inlet i Labrador än med montagnais i söder. Båda grupperna ogillar de europeiska namnen, och menar att distinktionen mellan de två är något som franska kolonister hittat på. Den språkliga likheten mellan innu och inuiter till trots (det första utgår algonkin-ord för 'människa',[3] det sistnämnda för inuktitut-ordet för 'människa'[6]) finns ingen språklig släktskap mellan Innu och Inuiter. Giftermål mellan inuiter och naskapi har dock på senare tid blivit vanligare.
Tolv gemenskaper
[redigera | redigera wikitext]Numera är innu-folket centrerat kring tolv olika gemenskaper.[7] Tio av gemenskaperna/samhällena är belägna i provinsen Québec, varav sju längs med nordkusten av Saint Lawrenceflodens mynningsvik. Dessa sju är, listade från väster. Den tionde är en Naskapi bosättning Kauauatshikamatsh vid Shefferville.
- Innu Essipit i reservatet Essipit
- Bande des Innus de Pessamit i reservatet Pessamit[3]
- Uashau-Mani-utenam (Uashat Maliotenam[3])
- Ekuanitshu (Mingan[3])
- Nutashkuan
- Unamen-shipu (La Romaine[3])
- Pakut-shipu
De övriga tre gemenskaperna i Québec är
8. Première Nation des Pekuakamiulnuatsh i reservatet Mashteuiatsh (vid Lac Saint-Jean)
9. Matimekush (nära Shefferville).[3]
10. Kauauatshikamatsh också vid Shefferville.
I provinsen Newfoundland och Labrador har de två återstående innugemenskaperna sin hemvist; Natuashish och Sheshatshiu (tidigare Utshimassits eller Davis Inlet). De två sistnämnda är belägna vid östkusten, mot Davis sund.
Språk
[redigera | redigera wikitext]Innu-aimun tillhör de mest vitala av språken hos de kanadensiska urfolken, med cirka 11 000 modersmålstalare.[1] I Québec räknar man cirka 25 000 medlemmar, vilket gör denna urfolksnation till största i numerär i provinsen.[3]
Berömda innu i modern tid
[redigera | redigera wikitext]Innunationens förmodligen mest berömda medlemmar är de i folkrockduon Kashtin.
Nitassinan
[redigera | redigera wikitext]Nitassinan, Innuindianernas traditionella hemland, täcker östra delen av Labradorhalvön.[2][7]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 6 7 8 ”Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/innu. Läst 21 juli 2026.
- 1 2 3 4 5 Innes, Larry (12 januari 1995). ”NATIVE-L (January 1995): Naskapi/Montagnais/Innu distinction” (på engelska). nativenet.uthscsa.edu. Arkiverad från originalet den 6 september 2003. https://web.archive.org/web/20030906081838/http://nativenet.uthscsa.edu/archive/nl/9501/0103.html. Läst 21 juli 2026.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 ”Innus” (på franska). Gouvernement du Québec. Arkiverad från originalet den 10 mars 2026. https://web.archive.org/web/20260310155735/https://www.quebec.ca/gouvernement/portrait-quebec/premieres-nations-inuits/profil-des-nations/innus. Läst 21 juli 2026.
- Samson, Colin; James Wilson, Jonathan Mazower (1999) (på engelska). Canada's Tibet – the killing of the Innu. Arkiverad från originalet den 30 december 2006. https://web.archive.org/web/20061230210816/http://www.survival-international.org/pdf/Innu%20report.pdf. Läst 21 juli 2026
- 1 2 3 ”HISTORY” (på engelska). SHESHATSHIU INNU FIRST NATION. 26 mars 2019. https://sheshatshiuinnufirstnation.com/history/. Läst 8 oktober 2026.
- ↑ ”inuiter”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/inuiter. Läst 21 juli 2026.
- 1 2 ”The Innu” (på amerikansk engelska). Tipatshimuna. https://tipatshimuna.ca/the-innu/. Läst 21 juli 2026.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Innunationens officiella webbplats (representerar sheshatshiu och utshimassit vid Davis Inlet.
