Hoppa till innehÄllet

Mankhöjd

FrÄn Wikipedia
Uppslagsordet ”Manke” leder hit. För berget i Antarktis, se Mount Manke.

Manke Àr den del av hÀstens rygg, som har till underlag de höga tornutskotten frÄn de frÀmre ryggkotorna.

Manken kallas hög, dĂ„ den höjer sig vĂ€sentligt över rygglinjen (4–8 centimeter); den Ă€r dĂ„ vanligen genom en tydlig insĂ€nkning (det sĂ„ kallade yxhugget eller lansmĂ€rket) skild frĂ„n halsen. En lĂ„ng manke strĂ€cker sig Ă€nda till 14:e–15:e ryggkotan, varemot den korta slutar redan vid den 9:e–10:e. Tunn kallas manken, dĂ„ den Ă€r hoptryckt frĂ„n sidorna; i motsatt fall benĂ€mns den bred eller avrundad. Hos ridhĂ€star Ă€r det i allmĂ€nhet önskvĂ€rt att manken Ă€r tĂ€mligen hög och tunn och framför allt lĂ„ng; den stĂ€rker dĂ„ ryggen och ger ett gott sadellĂ€ge. En alltför hög och tunn manke utsĂ€tts dock lĂ€tt för tryck eller skavsĂ„r, sĂ€rskildt dĂ„ hĂ€sten Ă€r sadlad med damsadel. Är manken kort, försvagas ryggen, och sadeln kommer för lĂ„ngt fram, varigenom bogarnas rörelser hindras och hĂ€sten blir lĂ€tt bruten; ryttarens tyngd kommer dĂ„ Ă€ven att för mycket vila pĂ„ hĂ€stens framben, som dĂ€rigenom lĂ€tt blir överanstrĂ€ngda. En bred eller avrundad manke ger ett mera osĂ€kert sadellĂ€ge; den lĂ„ga manken försvĂ„rar halsens resning och gör Ă€ven, att sadeln lĂ€tt glider framĂ„t. Hos arbetshĂ€sten önskar man en bred avrundad manke, som vanligen Ă€r tecken till en djup och bred bĂ„l och fyllig muskulatur; den tunna och höga manken Ă„tföljs vanligen av smalt bröst och tunn hals, som för arbetshĂ€sten Ă€r ett vĂ€sentligt fel.[1]

Mankhöjd, mkh, Àr ett mÄtt pÄ fyrfota djur som framför allt anvÀnds om hÀstar och hundar. Mankhöjden Àr avstÄndet mellan marken eller golvet och manken, det högsta omrÄdet pÄ djurets rygg, alldeles bakom halsen, dÀr skulderbladen sitter.

Mankhöjd hos hÀstar

[redigera | redigera wikitext]
Vid den markerade punkten mÀts mankhöjden

HÀstens mankhöjd bestÀmmer vilken kategori den hör till:[2]

GrÀnsen mellan ponny och hÀst gick tidigare vid 147,3 cm

Genomsnittliga mankhöjder hos olika djur

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Manke i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
  2. ↑ ”ponny”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/ponny. LĂ€st 9 september 2018.