Leica

Leica är en tillverkare av kameror, optik, mikroskop, kikare och optisk mätutrustning. Företaget har sitt ursprung i Wetzlar, Tyskland. Produktionen av Leica-kameror inleddes 1925 och Leica är en förkortning av Leitz camera, registrerat varumärke hos firma Ernst Leitz.^[1]

Några av världens mest kända nyhetsbilder har tagits med Leica-kameror. Kamerans ringa storlek bidrog till att göra den till ett reporterverktyg med världsrykte redan under mellankrigstiden.

Det japanska företaget Panasonic har numera ett samarbete med Leica om optik till sina kameror. Panasonic har i sin kameraserie Lumix objektiv med beteckningen "Leica". Dessa objektiv är utvecklade och designade av Leica, som dock inte står för tillverkningen av dem.

Historik

1849 grundade Carl Kellner ett optiskt institut i Wetzlar. Verksamheten byggdes ut av Ernst Leitz och ombildades till Ernst Leitz Werke (E. Leitz Optische Werke) och tillverkade bland annat mikroskop. Kring sekelskiftet 1900 breddades sortimentet.

Nu utvecklades en liten kamera av Oskar Barnack, den så kallade Ur-Leican som blev klar 1914. Oskar Barnack var utvecklingschef på Leitz. Han har fått ge namn till gatan där Leica Camera AG låg i Solms (1986–2014). Barnack önskade sig en kamera som skulle vara lätt att ta med sig och utgick därför från standardformatet för spelfilm som än idag är en 35 mm bred film, det liggande bildformatet blev 24 x 36 mm. Man valde en längd på filmrullen som medgav 36 exponeringar (det dominerande formatet än idag). Kameran hade ursprungligen ett 55 mm-objektiv med en ljusstyrka på f/3,5 men endast ett fåtal år efter lanseringen fanns en uppsjö av olika objektiv. Kameran visades för första gången på industrimässan i Leipzig. Småbildskameran som Barnack utvecklat började serietillverkas 1924 och blev en oväntat stor framgång.

1986 delades bolaget i Leica Camera AG, Leica Microsystems GmbH och Leica Geosystems AG. Leica Camera AG flyttades i samband med detta till Solms. Idag är produktionen uppdelad på tre oberoende företag: Leica Camera AG (kameror och kikare), Leica Microsystems GmbH (mikroskop) och Leica Geosystems AG (geodesiinstrument, ägs idag av svenska Hexagon AB). Varumärket Leica ägs av Leica Microsystems och licensieras till de andra. År 2014 flyttades Leica Camera AG tillbaka till Wetzlar, till en nybyggd fabrik.

Ja. Då är det bättre att placera varje bild direkt efter det stycke eller den underrubrik som bilden illustrerar, i stället för att samla dem längst ned.

Kameraserier

Leica I, II och III

De första modellerna hade fast monterade objektiv och en enkel genomsiktssökare. Senare tillkom avståndsmätare och utbytbara objektiv med skruvgänga. Kamerorna hade filmframmatning med ratt. Modellerna med den skruvgängade objektivfattningen M39, även kallad LTM (Leica Thread Mount), brukar betecknas som Schraubleica ("skruvleica").

Leica M

Leicas M-serie består av mätsökarkameror (tyska: Messsucher). Den första modellen, M3, introducerades 1954 och tillverkades till 1966 i mer än 200 000 exemplar. M3 följdes bland annat av M2 och M1 samt senare av M4, M5, M6, M7 och MP. Senare modeller har även omfattat digitala kameror som M8 och M9.

M3 hade sökarramar för 50, 90 och 135 mm objektiv, medan M2 hade ramar för 35, 50 och 90 mm. För M3 fanns 35 mm-objektiv och för M2 135 mm-objektiv i särskilda versioner med försättslins för mätsökaren.^[a]

Alla M-kameror använder Leica M-bajonetten och kan därför använda objektiv från samma M-system, med vissa begränsningar beroende på modell och objektiv. Digitala M-modeller har bland annat omfattat M8, M9 och M Monochrom. M Monochrom använder en monokrom bildsensor utan Bayer-filter.

Visoflex

M-kamerorna saknar spegelreflexmekanism. För vissa användningsområden, bland annat fotografering med längre brännvidder och makrofotografering, utvecklades därför Visoflex, ett separat spegelreflexhus som monterades mellan kameran och objektivet eller en bälg. Visoflex fanns i versionerna I, II och III.

Visoflex gjorde det möjligt att använda spegelreflexsökning tillsammans med kompatibla objektiv. Spegeln kunde ställas i olika lägen beroende på hur sökaren och exponeringen skulle användas. Visoflex-systemet användes även tillsammans med vissa objektiv med längre brännvidder.

Vissa 90- och 135-mm-objektiv tillverkades särskilt för användning med Visoflex och kunde inte användas direkt på kameran utan motsvarande spegelhus. Visoflex fanns även för Leica-modeller som föregick M-serien.

Leicina

Leicina var en serie smalfilmskameror från Leica. Serien tillverkas inte längre.

Leicaflex

Leicaflex var en serie enögda spegelreflexkameror för småbildsformat. Kamerorna ingick i ett system med utbytbara objektiv. Serien tillverkas inte längre.

Leicaflex SL

Leica CL

Den ursprungliga Leica CL var en kompakt mätsökarkamera med utbytbara objektiv, M-bajonett och småbildsformat. Kameran hade TTL-ljusmätning, liksom Leica M5. Den tillverkas inte längre.

År 2017 lanserade Leica en digital systemkamera med namnet Leica CL. Den har utbytbara objektiv med autofokus och elektronisk sökare. Äldre Leica-objektiv med manuell fokusering kan användas med adapter.

Leica R

Leica R var en serie enögda spegelreflexkameror och en efterföljare till Leicaflex. Serien omfattade modellerna R3, R4, R5, R6, R6.2, R7, R8 och R9.

M-objektiv

Leicas M-system omfattar ett stort antal objektiv med olika brännvidder och ljusstyrkor. Nedan följer ett urval av historiska och senare M-objektiv.

Modell	Brännvidd	Maximal bländare	Tillverkningsperiod
Summilux-M Aspherical	35 mm	f/1,4	1990–1994
Summilux-M ASPH	35 mm	f/1,4	1994–2010
Summilux-M ASPH med flytande linselement	35 mm	f/1,4	2010–
Elmar	50 mm	f/3,5	1954–1961
Elmar	50 mm	f/2,8	1957–1974
Elmar-M	50 mm	f/2,8	1994–2007
Summarit-M	50 mm	f/2,5
Summicron, infällbart	50 mm	f/2	1954–1957
Summicron	50 mm	f/2	1956–1968
Summicron	50 mm	f/2	1969–1979
Summicron-M	50 mm	f/2	1979–2012
Summilux	50 mm	f/1,4	1961–2004
Summilux-M ASPH	50 mm	f/1,4	2004–
Noctilux	50 mm	f/1,2	1966–1975
Noctilux	50 mm	f/1,0	1976–2008
Noctilux-M ASPH	50 mm	f/0,95	2008–

Summilux-M Aspherical 35 mm

Objektivet introducerades 1990 och hade två handslipade asfäriska linselement. Konstruktionen gjorde objektivet dyrt att tillverka, och endast ett begränsat antal exemplar producerades.

Samarbeten

Objektiv

Företag som Schneider Kreuznach, Minolta, Carl Zeiss och Sigma medverkade i tillverkningen eller utvecklingen av objektiv för olika Leica-kameror.

Leica samarbetade även med andra kameratillverkare om objektiv för deras kameror. Panasonic använde bland annat Leica-märkta objektiv i flera av sina kameramodeller. Leica-objektiv användes även i kameror för Four Thirds-systemet samt i vissa digitala video- och stillbildskameror.

Leica CL och Minolta CLE

Minolta tillverkade Leica CL. År 1980 lanserade Minolta modellen Minolta CLE, som byggde vidare på Leica CL och bland annat hade exponeringsautomatik.

Exponeringsmätare för M-serien

Metrawatt i Nürnberg tillverkade exponeringsmätare för Leica M-serien. Mätarna var mekaniskt kopplade till kamerans slutartidsvred. De tidiga modellerna använde selencell, medan senare modeller använde kadmiumsulfid (CdS).

Fotnoter

↑ Försättslinsen gjorde det möjligt för mätsökaren att kopplas till objektivets brännvidd. På grund av linsens utformning blev kombinationerna mer skrymmande än motsvarande standardobjektiv.

Referenser

↑ Grauls, Marcel; Swahn, Jan-Öjvind (2002). Bintje och Kalasjnikov : personerna bakom orden : en uppslagsbok (Ny utg). Bromma: Ordalaget. Libris 8418652. ISBN 9189086376 . Sid. 178-179.

Externa länkar

Leica Camera AG, Solms, Tyskland – kameror, kikare
Leica Microsystems GmbH, Wetzlar, Tyskland – mikroskop
Leica Geosystems AG, Heerbrugg, Schweiz – geodesi och fotogrammetri

[2] Försättslinsen gjorde det möjligt för mätsökaren att kopplas till objektivets brännvidd. På grund av linsens utformning blev kombinationerna mer skrymmande än motsvarande standardobjektiv.

[1] Grauls, Marcel; Swahn, Jan-Öjvind (2002). Bintje och Kalasjnikov : personerna bakom orden : en uppslagsbok (Ny utg). Bromma: Ordalaget. Libris 8418652. ISBN 9189086376 . Sid. 178-179.

[1]

[a]