Krigslek

Tennsoldater föreställandes soldater från Napoleonkrigen.

En krigslek är lek som imiterar krig eller liknande konflikter utan syfte att skada någon, exempelvis vattenkrig, kuddkrig och snöbollskrig. I krigslekar kan olika former av leksaksvapen användas, exempelvis vattenpistol, korkpistol eller knallpulverpistol. Krigslekar behöver dock inte omfatta leksaksvapen och verkliga motståndare, utan konflikten kan ske med fantasier och med hjälp av leksaker som exempelvis tennsoldater eller actionfigurer. Antingen simuleras en verklig eller en fiktiv konflikt. En populär historisk konflikt har varit indiankrigen och krigsleken cowboys och indianer. Det kan även vara konflikter på mer vardaglig nivå med inspiration från det verkliga livet, men där enbart fantasin sätter gränserna. Och det väsentliga i kriglekar är ofta sådant som inlevelse, god laganda eller att ha kul snarare än många regler, planering eller att utse en given vinnare och förlorare.

Krigslekar kan både ses som naturliga och utvecklande för barn, som något riskfyllt som kan skada, vilket bland annat väckt debatt.

Det finns även mer avancerade lekar och sporter som imiterar krig eller konflikter och främst riktas till vuxna och ungdomar, såsom paintball, lasergame (laserdome) och levande rollspel med krigs- eller konflikttema.

Sällskapsspel och elektroniska spel med krigs- eller konflikttema brukar inte räknas som krigslek, utan kallas exempelvis konfliktspel eller datorkrigsspel.

Debatt

Krigslekar bland barn är ett brett och komplext ämne, vilket har väckt debatt till och från. Bland annat för att det finns väldigt många olika varianter, kan finnas olika bakgrunder till att barn leker krigslekar och att det kan ge olika effekter bland barn. Ibland går debatterna ihop med hur leksaker marknadsförs och uppfattas samt etik och moral.

Vissa menar att krigslekar kan vänja barn vid att använda våld och krig som konfliktlösning i verkligheten. Efter att debatten tilltagit alltmer i samband med Vietnamkriget, slöts i Sverige 1979 en överenskommelse mellan leksaksbranschen, Konsumentverket och dåvarande Lekmiljörådet om att inte sälja leksaker som skildrar modernt krig från och med 1914 (första världskrigets startår), däremot undantogs tidigare krig och tänkta framtida militära konflikter. Överenskommelsen fungerade inte i praktiken.

Många av leksakerna var tolkningsbara, och dessutom ingick exempelvis inte bensinstationer och livsmedelsaffärer i avtalet. Några år senare kom debatten alltmer istället handla om actionfigurer och våldsamma TV-spel.

Källor