Hoppa till innehÄllet

Fraxinet

FrÄn Wikipedia

Fraxinet, latin: Fraxinetum, arabiska: ÙŰ±ŰźŰŽÙ†ÙŠŰ· eller ÙŰ±ŰźŰłŰ© transkriberat FarakhshanÄ«t respektive Farachsa och Jabal al-QilĂąl, var en islamisk stat etablerad av muslimer mellan Ă„ren 889 och 975 vid nuvarande La Garde-Freinet nĂ€ra St Tropez i södra Frankrike. Staten expanderade till att omfatta stora delar av norra Italien, Schweiz, södra Tyskland, vĂ€stra Österrike, Liechtenstein och Monaco. Berget Massif des Maures har fĂ„tt sitt namn frĂ„n Fraxinets muslimer.

Fraxinetum betyder askskog pÄ latin och det arabiska namnet Jabal al-Qilùl betyder ungefÀr de mÄnga topparnas berg.

Fraxinet

Regionen runt Fraxinet avbildas av okÀnd anledning pÄ samtida arabiska kartor som en ö.

Cirka Är 889 ankrade ett fartyg med tjugo berbiska Àventyrare i St Tropez-viken. De hade avseglat frÄn Pechina nÀra Almería i det som dÄ hette Al-Andalus, nuvarande Andalusien i Spanien. De kallades för muladi, vilket kan betyda före detta slavar som talade bÄde latin och arabiska. Muladi anses dock vara etymologiskt kopplat bÄde till mulatt och morer och var ocksÄ en allmÀn benÀmning pÄ personer frÄn Andalusien.

Saracenerna tog kontrollen över ett omrÄde som omfattade St Tropez-viken och landet innanför samt Ramatuelle och dess halvö. Krönikeskrivaren Ibn Hawqal skriver att omrÄdet snabbt kultiverades av de muslimska inflyttarna. De har senare fÄtt Àran för flera framsteg inom bÄde fiskerinÀringen och jordbruket i regionen. Skeppsvrak i nÀromrÄdet visar att Fraxinet förmodligen varit ett centrum för sÄvÀl handel som piratverksamhet.

Samtida kristna kÀllor, i synnerhet Liutprand av Cremona, framstÀller saracenerna ensidigt som strÄtrövare. Klart Àr att de utövade sjöröveri och att de frÄn sin bas gjorde rÀder sÄ lÄngt bort som i Piemonte i norra Italien och kontrollerade de södra passen i alperna mellan Frankrike och Italien.

De gjorde rÀder inÄt land för att tillfÄngata slavar de kunde sÀlja i Maghreb; deras etablering lÀngs kusten underlÀttades av befolkningens flykt pÄ grund av rÀdslan att tas som slavar, och frankerna misslyckades med att sÀkra den franska medelhavskusten; de erövrade Àven Balearerna 903, och attackerade hela Medelhavet och Sicilien frÄn sin bas.[1] Saracenerna i Fraxinet sÄlde europeiska slavar till ArabvÀrlden.[2]

Kung Hugo av Italien attackerade Fraxinet tillsammans med delar ur en bysantinsk flotta Är 931. De saracenska skeppen övermannades med grekisk eld medan kung Hugos trupper anföll staden. Kung Hugo tillÀt dock och understödde de fraxenitska saracenerna tio Är senare under hans strider med Berengar av Ivrea.

Otto den store förutsatte att den umayyadiska kalifen av Córdoba Abd ar-Rahman III styrde över Fraxinet. Han skickade dÀrför diplomaten John av Gorze till kalifen Är 953 för att fÄ honom förmÄ de saracenska piraterna att upphöra med sin verksamhet. John av Gorze blev kvar i tvÄ Är och kalifen svarade med att ocksÄ han skicka diplomatiska sÀndebud. Det Àr dÀremot mycket tveksamt om saracenerna i Fraxenit ansÄg sig lyda under kalifatet.

År 973 intog saracenerna frĂ„n Fraxinet ett av klostren som tillhörde Cluny och höll munkarna som gisslan mot en lösensumma. Lösensumman betalades ut och munkarna slĂ€pptes. Dessa tryckte dĂ„ pĂ„ för att göra sig av med saracenerna en gĂ„ng för alla. De lyckades ena feodalherrarna i en gemensam kampanj under Guillaume I av Provence. Hans taktik var enkel och lyckosam. Han slog till hĂ„rt mot hjĂ€rtat av de saracenstyrda delarna av Provence och saracenerna gick ut för att möta motstĂ„ndarna i alperna. Guillaume I av Provence besegrade saracenerna i sex pĂ„ varandra följande slag i Embrun, Gap, Riez, Ampus, och Cabasse. I det sjĂ€tte slaget, slaget vid Tourtour, besegrades saracenerna slutgiltigt, och Fraxinet kunde erövras efter en kortare belĂ€gring. Fraxinet totalförstördes och saracenerna slogs ihjĂ€l och förvisades, Ă€ven om nĂ„gra fĂ„ grupperingar kunde gömma sig i bergen och leva som laglösa.

Den hÀr artikeln Àr helt eller delvis baserad pÄ material frÄn engelsksprÄkiga Wikipedia.
  1. ↑ The Cambridge Illustrated History of the Middle Ages. (1986). Storbritannien: Cambridge University Press. s. 408
  2. ↑ Phillips, W. D. (1985). Slavery from Roman Times to the Early Transatlantic Trade. Storbritannien: Manchester University Press.

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]