Hoppa till innehÄllet

Fladdermöss

Redigera lÀnkar
FrÄn Wikipedia
Fladdermöss
Systematik
DomÀnEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggstrÀngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDĂ€ggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
Vetenskapligt namn
§ Chiroptera
AuktorBlumenbach, 1779
Utbredning
Familjer

Underordning Megachiroptera:

Underordning SmÄfladdermöss:

Hitta fler artiklar om djur med

Fladdermöss (Chiroptera) Àr efter gnagare den artrikaste dÀggdjursgruppen pÄ jorden, med mer Àn 1 000 arter, vilka alla kan flyga. Deras flykt pÄminner om fÄglarnas, men Àr frÄn evolutionssynpunkt utvecklad konvergent, alltsÄ helt pÄ egen hand. De allra flesta livnÀr sig pÄ att fÄnga flygande insekter.

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Det vetenskapliga namnet Chiroptera betyder "handvinge".[1]

KĂ€nnetecken

[redigera | redigera wikitext]

Arterna i ordningen varierar i storlek frÄn de med en lÀngd pÄ bara omkring 3 centimeter och en vikt pÄ 2 till 3 gram (till exempel trynfladdermus, Craseonycteris thonglongyai) till sÄdana med ett vingspann pÄ nÀrmare 1,5 meter och en vikt pÄ 1,5 kilogram (hos flyghundar).[2] Gemensamt för alla arterna Àr vingarna, som bestÄr av hud utspÀnd mellan kroppssidorna och armens förlÀngda fingrar, utom tummen, som hos flertalet arter Àr fri och försedd med en klo. Hos flyghundar har Àven den andra tÄn (pekfingret) en klo.[3] Dessutom finns flygmembran mellan bakbenen som ofta Àr fÀst vid en broskig hÀlsporre (calcar). Svansen (om sÄ finns) kan vara inbÀddad i denna hud. Det tunna flygmembranet innehÄller blodkÀrl, muskler och nerver.[4]

AllmÀnt har fladdermöss pÀls pÄ buken och pÄ ryggen, och hos nÄgra arter tÀcker den Àven delar av flygmembranet. Hos de flesta arterna Àr grundfÀrgen brun- eller grÄaktig med hÄr som kan vara enfÀrgad eller som kan ha tvÄ eller tre olikfÀrgade avsnitt. NÄgra fladdermöss genomgÄr ett pÀlsbyte med varierande fÀrg under olika Ärstider. Hos Àldre exemplar kan pÀlsen vara blekare pÄ grund av att den under lÀngre tider kommit i kontakt med avföring (guano) och urin. Vanligen har fladdermöss som lever i fuktiga regioner en mörkare pÀls.[4]

TÀnder hos tre till det yttre till förvÀxling lika arter
Myotis mystacinus = huvudarten Mustaschfladdermus
Myotis alcathoe = avknoppad art Nymffladdermus
Myotis brandtii = avknoppad art Taigafladdermus

Antalet tÀnder varierar mellan 20 och 38, och liksom hos andra dÀggdjur Àr de olikartade (heterodonta).[5] Liksom hos de flesta andra dÀggdjur har unga fladdermöss mjölktÀnder. Hos flyghundar har mjölktÀnderna krökta spetsar och hos smÄfladdermöss finns ytterligare ett eller tvÄ utskott nÀra tandköttet. Ungar av familjen hÀstskonÀsor tappar sina mjölktÀnder före födelsen. De permanenta tÀnderna utgörs av upp till tvÄ framtÀnder i överkÀken samt av upp till tre framtÀnder i underkÀken. I varje kÀkhalva förekommer en hörntand, upp till tre premolarer och ett varierande antal molarer.[6] Granskning av olikheter betrÀffande ytterst fina detaljer i tÀndernas utseende Àr till hjÀlp vid artbestÀmning av snarlika arter.

Arternas skulderblad Àr pÄfallande stort och sitter ovanför bröstkorgen.[7]

Synen Àr ganska bra hos flyghundar, som har stora ögon, men underutvecklad hos smÄ fladdermöss.[3]. SmÄfladdermöss (Microchiroptera) Àr dessutom fÀrgblinda.[4] Ett ibland förekommande rykte att fladdermöss skulle vara helt blinda Àr dock falskt.[8]

Flera fladdermöss har en kÀnnetecknande lukt som ofta kommer frÄn ett körtelsekret. Hannar har ofta större doftkörtlar, och ibland saknar honor av samma art doftkörtlar. I nÄgra fall pÄverkas kroppslukten av djurets föda eller av bakteriernas fermentering i mag- tarmsystemet eller i körtlarna. Hos olika fladdermöss Àr doftkörteln tÀckt av hÄr som Àr tjockare Àn de vanliga kroppshÄren. Dessa hÄr har strukturer pÄ utsidan som liknar en kottes fjÀll.[9]

Utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Fladdermöss finns bÄde i tropiska, subtropiska och tempererade delar av vÀrlden, men artrikedomen Àr störst i varma trakter och avtar lÀngre norrut.[3] I de tropiska delarna av Sydamerika övertrÀffar biomassan av fladdermöss den av samtliga övriga dÀggdjur.[10] PÄ vissa öar i Stilla havet (till exempel pÄ Nya Zeeland) och Indiska oceanen var fladdermöss de enda dÀggdjuren före mÀnniskans ankomst.[11] Fladdermöss saknas bara i polarregionerna och pÄ nÄgra avlÀgsna öar i Oceanien.[12]

Systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fladdermössen delas in i tvÄ underordningar, Megachiroptera och Microchiroptera. Megachiroptera innehÄller enbart flyghundarna i familjen Pteropodidae. De kÀnnetecknas av att de saknar ekolokalisering (med undantag av slÀktet Rousettus),[11] huvudsakligen Àter frukt, och Àr betydligt större Àn övriga fladdermöss. Bortsett frÄn vingarna liknar flyghundar ganska starkt ordningen primater och antogs dÀrför tidigare av nÄgra zoologer vara "flygande apor" istÀllet för fladdermöss. Efter nyare molekylÀrgenetiska undersökningar förkastades teorin. Ordningen Chiroptera Àr enligt dessa studier en monofyletisk grupp.[5]

Microchiroptera omfattar alla övriga fladdermusfamiljer. Dessa har vanligen ekolokalisering och Àr huvudsakligen smÄ insektsÀtare.

Enligt Walker’s Bats of the World som utgavs 1994 innehĂ„ller underordningen Megachiroptera 166 arter och underordningen Microchiroptera 759 arter.[13] Sedan dess Ă€r flera nya arter beskrivna och flera tidigare underarter godkĂ€nda som arter.

Fladdermöss uppkom troligen under krita i Nordamerika.[5] Det Àldsta fossil som med sÀkerhet kan tillskrivas djurgruppen var Onychonycteris som hittades i Klippiga bergen och som enligt dateringen Àr 52 miljoner Är gammal.[14] Entydiga fladdermössfossil frÄn eocen finns Àven frÄn Messels gruva.[5]

LevnadssÀtt

[redigera | redigera wikitext]

Socialt beteende och flykt

[redigera | redigera wikitext]

De flesta fladdermusarter Àr aktiva pÄ natten. De bildar större grupper nÀr de sover och hos vissa arter uppgÄr antalet individer i flocken till 20 miljoner.[11] Fladdermöss Àr den enda dÀggdjursgrupp som kan flyga aktivt; förmÄgan att svÀva lÀngre strÀckor finns Àven hos nÄgra andra dÀggdjur.[3] Flyghastigheten kan uppgÄ till 50 km/h.[11] Beroende pÄ art och utbredningsomrÄde har fladdermöss olika viloplatser. De gömmer sig bland annat i kÀllare eller pÄ vinden i byggnader, de vilar i grottor och mindre bergssprickor eller anvÀnder ihÄliga trÀd samt tÀta vÀxtansamlingar som sovplats. NÄgra fladdermöss sover i fÄgelbon, andra hÄller sig fast med fötterna pÄ mindre grenar eller i trÀdens bark.[4] Hos fladdermöss förekommer Àven arter som omformar stora blad till en struktur som liknar ett tÀlt.[15]

Det finns hÀrdiga fladdermöss som kan sova under varierande förhÄllanden och kÀnsliga arter som behöver en viss luftfuktighet eller en fast ljusnivÄ vid viloplatsen. Oftast Àr de arter som hÄller vinterdvala eller intar ett stelt tillstÄnd (torpor) sÀrskilt kÀnsliga för störningar. Beroende pÄ art vilar individerna ensamma, i mindre flockar eller i stora kolonier. Flera arter kan bilda blandade kolonier.[4]

En del fladdermöss övervintrar i varmare regioner som kan ligga 1 000 km frÄn den plats dÀr de föder sina ungar.[5] Flera arter som Àter frukter, nektar eller pollen vandrar till den plats som erbjuder mest föda beroende pÄ Ärstid.[15]

Fladdermöss anvÀnder Àven kÀnseln för att navigera genom luften. I vingarna finns sÀrskilda kÀnselreceptorer, och de smÄ hÄrstrÄn som vÀxer dÀrur registrerar luftmotstÄnd och annan information och överför denna till hjÀrnan. Fladdermusen korrigerar dÄ kursen och undviker kollisioner. Denna upptÀckt gjordes av den australiska professorn i neurovetenskap John Cook vid Ohio University.[16] PÄ Mustaschfladdermusen sitter sÄdana hÄr i mungiporna.

RörelseförmÄgan pÄ land Àr beroende pÄ art. Flera fladdermöss kan snabbt kravla pÄ marken, och andra Àr skickliga klÀttrare.[4]

Vila

[redigera | redigera wikitext]

Fladdermöss vilar med huvudet nedÄt. De behöver dÄ inte hÄlla jÀmvikten och kan snabbt flyga ivÀg vid fara. Fötterna sluts automatiskt pÄ grund av kroppsvikten.[17]

Föda

[redigera | redigera wikitext]

Fladdermössen Àr till största delen insektsÀtare, vilka jagar i mörkret med ekolokalisering, men mÄnga arter som till exempel lÄngörad fladdermus och nordisk fladdermus jagar Àven med synen. Det finns dock Àven arter som Àr fruktÀtare, till exempel flera flyghundar och underfamiljen Stenodermatinae (familj bladnÀsor) som förekommer i Amerika. Fladdermöss som Àter frukter finns bara i tropiska och subtropiska regioner dÀr det alltid förekommer fÀrska frukter. En del arter lever pÄ nektar och pollen. De tillhör bland annat slÀktgruppen Macroglossini (familj flyghundar) och underfamiljen Glossophaginae (familj bladnÀsor). Fladdermöss som Àter pollen och nektar Àr smÄ och har lÄng nos och tunga. De spelar en betydande roll i vÀxternas pollinering. NÄgra arter Àr köttÀtare. De livnÀr sig bland annat av fÄglar, grodor, ödlor och mindre dÀggdjur som gnagare och andra fladdermöss. KöttÀtare finns bland annat i underfamiljen Phyllostominae (familj bladnÀsor) och i familjen storöronfladdermöss. Bara de tre arter som tillhör underfamiljen vampyrer (Desmodontinae) lever av blod.[7]

Ekolokalisering

[redigera | redigera wikitext]

Ljudet som anvÀnds för ekolokaliseringen skapas hos smÄfladdermöss i struphuvudet och avges genom munnen eller genom nÀsborrarna. Flyghundar av slÀktet Rosettus producerar klickljudet dÀremot med tungan. Hos en del smÄfladdermöss Àr ljudnivÄn pÄfallande hög med upp till 110 decibel fram till 10 cm avstÄnd. För att skydda sig sjÀlv blockerar de sin hörsel nÀr de skapar klickljudet. Ljuden kan vara en ren ton eller vara sammansatt av flera deltoner med olika frekvenser (ett ackord) med varierande inbördes styrka, som ger klangfÀrgen. Hos flera arter förekommer bÄda varianterna samtidigt.[4]

Varje art har sin kombination av pulslÀngd, det tysta intervallet under avlyssningsperioden och frekvensomfÄnget. Analys av ljudinspelningar av fladdermössens rop ger fingervisning för artbestÀmning. Arten dvÀrgpipistrell skildes till exempel Är 2000 frÄn arten sydpipistrell pÄ grund av olikartade ljudfrekvenser.[4] DÀremot kan det finnas smÄ variationer inom en art beroende pÄ habitat, och nÀr flera individer av samma art jagar samtidigt.[4]

Fördröjningen mellan en skrikpuls och det under tystnadsperioden mottagna ekot frÄn samma puls analyseras, vilket ger information om avstÄndet till hindret. NÀr ekot har samma frekvens som dÄ skriket skapades, betyder det att föremÄlet (bytet) Àr orörligt. Byten identifieras som rörliga, sedan fladdermusen analyserat dopplereffekten i en följd av mottagna ekon. NÀr frekvensen Àr stigande, minskar avstÄndet till bytet, och nÀr frekvensen Àr fallande ökar avstÄndet. I det ögonblick en stigande frekvens plötsligt övergÄr till fallande (och ekot Àr som starkast) Àr bytet pÄ allra nÀrmaste hÄll.[4]

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Hos alla fladdermöss förekommer nÄgon form av fördröjning mellan kopulationen och ungens eller ungarnas födelse. Förseningen kan bero pÄ att honan lagrar hannens sperma i sina könsdelar innan Àgget eller Àggen befruktas. En annan variant Àr att det befruktade Àgget bara utvecklas till en blastocyst som sedan förvaras fritt i honans livmoder. Utvecklingen fortsÀtter nÀr blastocysten inbÀddas i livmodervÀggen. Genom den tredje metoden bildas embryoet direkt och sedan intrÀffar en paus eller en lÄngsam utveckling. Hos nÄgra fladdermöss Àger tvÄ av tillvÀgagÄngssÀtten rum.[6]

Ordningens medlemmar föder fÄ ungar jÀmfört med andra lika stora dÀggdjur. AllmÀnt förekommer en kull per Är med en unge. I familjen lÀderlappar Àr tvillingar mera vanliga och hos nÄgra slÀkten som Lasiurus förekommer upp till fem ungar per kull. Hos smÄfladdermöss vÀger ungarna vid födelsen redan en fjÀrdedel av moderns vikt. För flyghundar Àr samma vÀrde cirka 12 till 15 procent. Ungen diar sin mor tills den har fÄtt flygförmÄga.[18]

Hos flera fladdermöss bildar honor för ungarnas födelse och uppfostring egna kolonier som Àr skilda frÄn hannarna. Det finns hos nÄgra arter honor som ger di Ät frÀmmande ungar.[7]

JÀmfört med andra mindre dÀggdjur blir fladdermöss gamla. Hos nÄgra arter nÄr vissa individer en Älder av 30 Är. Det Àldsta kÀnda exemplaret, som blev 41 Är, tillhörde arten taigafladdermus (Myotis brandti). En viktig faktor som pÄverkar livslÀngden Àr antalet aktiva fiender under natten.[19]

Hot

[redigera | redigera wikitext]

MÄnga arter av fladdermöss Àr hotade eller sÀllsynta, ofta framför allt pÄ grund av habitatförlust.

I Sverige har man hittat 19 arter fladdermöss,[20] vilka alla tillhör familjen lÀderlappar. Samtliga arter av fladdermöss Àr sedan 1986 fridlysta i Sverige, först enligt jaktlagstiftningen (3:e paragrafen) och numera Àven enligt artskyddförordningen. Detta gÀller trots att nÄgra sverigelevande arter numera bedöms som livskraftiga (kod LC). Exempelvis mustaschfladdermus finns ej lÀngre med i 2015 Ärs rödlista.[21]

Alla fladdermöss i Europa skyddas av konventionen EUROBATS - avtalet för skydd av europeiska fladdermuspopulationer. Avtalet skyddar fladdermössen, deras boplatser, övervintringsplatser och deras viktigaste jaktomrÄden.

Fladdermusholk

Till fladdermössens hjÀlp kan man i lÀmpliga habitat sÀtta upp speciella fladdermusholkar. Dessa skiljer sig frÄn fÄgelholkar genom att ingÄngen Àr i holkens undersida. Fladdermössens revir Àr mycket stora, mÄnga kilometer. NaturskyddsomrÄden dÀr man vill hjÀlpa fladdermöss mÄste dÀrför vara tillrÀckligt stora, eller Ätminstone erbjuda fredade kanaler mellan nÄgra mindre omrÄden.

Fladdermöss som övervintrar i grottor eller nedlagda gruvor Àr sÀrskilt kÀnsliga för störningar. I flera fall har dÀrför skyddsÄtgÀrder vidtagits av den berörda statens myndigheter eller av andra organisationer. Bland annat informeras befolkningen med hjÀlp av broschyrer eller tÀnkbara besökare avvisas genom varningsskylt eller stÀngsel.[15]

Hur fladdermöss beter sig i mötet med vindkraftanlÀggningar samt vilken risk det finns för kollisioner Àr svÄrt att studera och har hittills (2017) varit föga kÀnt. I Ätminstone ett fall har man hittat en död fladdermus intill ett vindkraftverk, vilket Àr ett indicium att en kollision med dödlig utgÄng intrÀffat.

Svenska arter

[redigera | redigera wikitext]

En del tidigare svenska namn har Àndrats, men de vetenskapliga namnen har behÄllits. I tabellen nedan anvÀnds nu gÀllande namn.[22]

Svenskt namn Vetenskapligt namn OmrÄde Status TillhÄll a)
 Sommar  Vinter 
Barbastell Barbastella barbastellus FrĂ„n syd och norrut t o m Östergötland SĂ€llsynt, starkt hotad B B G
Bechsteins fladdermus Myotis bechsteinii SkÄne Mycket sÀllsynt, akut hotad T T G
BrunlĂ„ngöra Plecotus auritus FrĂ„n syd och norrut t o m Ångermanland Vanlig B T B G
Dammfladdermus Myotis dasycneme SkÄne, Uppland Mycket sÀllsynt, starkt hotad T B G
DvÀrgpipistrell Pipistrellus pygmaeus FrÄn syd och norrut t o m GÀstrikland Vanlig B T B T
Fransfladdermus Myotis nattereri FrĂ„n syd och norrut t o m Ångermanland TĂ€mligen vanlig B G G B
GrÄlÄngöra Plecotus austriacus SkÄne, Gotland SÀllsynt B T T B
GrÄskimlig fladdermus Vespertilio murinus FrÄn syd och norrut t o m GÀstrikland TÀmligen vanlig B B
Mindre brunfladdermus Nyctalus leisleri SkÄne, SmÄland, Gotland SÀllsynt T B T B
Mustaschfladdermus Myotis mystacinus FrÄn syd och norrut t o m HÀlsingland TÀmligen vanlig, dock vikande tendens, sÄrbarB T G B
Nordfladdermus Eptesicus nilssonii Hela Sverige Vanlig B B
Nymffladdermus Myotis alcathoe SkÄne, Blekinge SÀllsynt T
Större brunfladdermus Nyctalus noctula FrÄn syd och norrut t o m Uppland TÀmligen vanlig T B T B
Större musöra Myotis myotis SkÄne Mycket sÀllsynt B G
Sydfladdermus Eptesicus serotinus Halland, SkĂ„ne, Blekinge, Öland, Södermanland SĂ€llsynt B B
Sydpipistrell Pipistrellus pipistrellus SmĂ„land, Öland SĂ€llsynt B T B
Taigafladdermus Myotis brandtii FrÄn syd och norrut t o m VÀsterbotten TÀmligen vanlig B B G
Trollpipistrell Pipistrellus nathusii FrĂ„n syd och norrut t o m Ångermanland SĂ€llsynt, missgynnad T T B
Vattenfladdermus Myotis daubentonii FrĂ„n syd och norrut t o m Ångermanland Vanlig T B G G
a)
  • B = Byggnad
  • G = Grotta, jordkĂ€llare eller brovalv
  • T = HĂ„la i trĂ€d

BygdemÄl

[redigera | redigera wikitext]
Namn OmrÄde Referens Kommentar
LĂ€ppskaka Ångermanland [23]

KĂ€llor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Grzimek, B. (2013) sid.56
  2. ↑ Order Chiroptera pĂ„ Animal Diversity Web (engelska), besökt 9 december 2010.
  3. 1 2 3 4 Minelli (1983)
  4. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Kingdon, Jonathan (2013). ”Bats” (pĂ„ engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 198-220. ISBN 9781408122549
  5. 1 2 3 4 5 McDonald (2009)
  6. 1 2 Skinner & Chimimba (2005). ”Chiroptera”. The Mammals of the Southern African Sub-region. Cambridge University Press. sid. 256-258
  7. 1 2 3 Lecointre & Le Guyader (2006). ”Chiroptera” (pĂ„ tyska). Biosystematik. Springer-Verlag. sid. 542−544
  8. ↑ R. M. Nowak (1994): sid. 12, Vision
  9. ↑ Kunz & Fenton (2005). ”Olfaction”. Bat Ecology. University of Chicago Press. sid. 102
  10. ↑ Grzimek, B. (2013) sid.13
  11. 1 2 3 4 McDonald (2009) sid. 442
  12. ↑ Vaughan, Ryan & Czaplewski, red (2011). ”Summary Bats” (pĂ„ engelska). Mammalogy. Jones & Bartlett Learning. sid. 291-292. ISBN 978-0-7637-6299-5
  13. ↑ R. M. Nowak (1994): sid. 1, Taxonomy
  14. ↑ Nancy B. Simmons (21 september 2008). ”Primitive Early Eocene bat from Wyoming and the evolution of flight and echolocation”. Nature "451" (7180): ss. 818–21. doi:10.1038/nature06549. ISSN 0028-0836. PMID 18270539. http://www.nature.com/nature/journal/v451/n7180/abs/nature06549.html.
  15. 1 2 3 R. M. Nowak (1994): sid. 13-15, Roosting habits & migration
  16. ↑ National geographic Sverige (2006). Nr 5 2006, s.12. Malmö: Bonniers.
  17. ↑ Angela Sendlinger, red (2008). ”Warum hĂ€ngen FledermĂ€use mit dem Kopf nach unten?” (pĂ„ tyska). Naturwissenschaften: Daten, Fakten, Ereignisse. Compact Verlag. sid. 121
  18. ↑ R. M. Nowak (1994): sid. 18-21, Reproduction
  19. ↑ Dietz & Kiefer (2016). ”Bats”. Bats of Britain and Europe. Bloomsbury Publishing. sid. 10
  20. ↑ Nymffladdermus Myotis alcathoe – en nyupptĂ€ckt art i Sverige Arkiverad 21 juli 2011 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.
  21. ↑ Rödlistade arter i Sverige 2015 Arkiverad 4 mars 2016 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine. (PDF)
  22. ↑ Ingemar AhlĂ©n: Fladdermusfaunan i Sverige. KunskapslĂ€get 2004
  23. ↑ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 382 , Gleerups, Lund 1862 -- 1867, faksimilutgĂ„va Malmö 1962

Tryckta kÀllor

[redigera | redigera wikitext]

Se Àven

[redigera | redigera wikitext]

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]

Mera lÀsning

[redigera | redigera wikitext]
Katalogdata
 ‱ AFD: Chiroptera​​​​ ‱ Dyntaxa: 3000299​ ‱ EoL: 7631​ ‱ GBIF: 734​​​ ‱ Inaturalist: 40268​ ‱ ITIS: 179985​​ ‱ NCBI: 9397​ ‱ Fossilworks: 40622​ ‱ WoRMS: 1037271​​ ‱ MSW: 13800001​​​​​​​​​​​​​ ‱ Fauna Europaea: 12623​​​ ‱ Plazi: C11B87BD-FF82-BF1B-9994-FB30FA317197, 03A0BE3B-6415-FFA0-FF4F-FDFCFA5A54DB, 03A0BE3B-6415-FFA0-FF4F-FF0EFA54557D, 03898787-9861-5A60-D800-FBAFD756F80C, 3CFDAD33-C9B4-5621-9B93-B75F5F425FAB​​​​​​​​​​
HĂ€mtad frĂ„n ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fladdermöss&oldid=58914074”