Elbait

	Elbait
	Elbait från Brasilien
Kategori	Mineral
Grupp	Silikater
Strunz klassificering	9.CK.05
Kemisk formel	Komplex aluminiumborsilikat [Na][(Li, Al)3][Al6][(OH)3
Färg	Grön, röd till rosa, blå, orange, gul, färglös
Förekomstsätt	Prismatisk, något tvärstrimmig
Kristallstruktur	Trigonalt
Tvillingbildning	Enkla och flera tvillingar vanliga på {100} och {001}
Spaltning	Svag/otydlig på {1120} och {1011}
Brott	Subconchoidalt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	7,5
Glans	Glasaktig
Refraktion	nω = 1,635 – 1,650 nε = 1,615 - 1,632
Ljusbrytning	Enaxlig (-); måttlig lättnad
Dubbelbrytning	δ = 0,020
Dispersion	Svag till distinkt, r > v
Pleokroism	Stark
Transparens	Transparent till opak
Specifik vikt	2,9 - 3,2
Övrigt	Piezoelektriks och pyroelektrisk
Referenser

Elbait, även kallas litium-turmalin, ett natrium-, litium-, aluminium bor silikat, med den kemiska sammansättningen Na(Li_1.5Al_1.5)Al₆Si₆O₁₈(BO₃)₃(OH)₄,^[3] är ett mineral som tillhör den sexledade turmalingruppen.

Som en ädelsten är elbaite en önskvärd medlem av turmalingruppen på grund av variationen och djupet i dess färger och kvaliteten på kristallerna.

Bildning

Elbait bildas i magmatiska och metamorfa bergarter och vener i samband med lepidolit, mikroklin och spodumen i granit pegmatiter; med andalusit och biotit i skiffer; och med molybdenit och kassiterit i massiva hydrotermiska ersättningsavlagringar.

Elbait är allokromatisk, vilket betyder att spårmängder av föroreningar kan färga kristaller, och det kan vara starkt pleokroiskt. Varje färg på regnbågen kan representeras av elbait, vissa uppvisar flerfärgad zonering. Mikroskopiska nålformade inneslutningar i vissa elbaitkristaller visar kattögoneffekt i polerade cabochoner.

Förekomst

Ursprungligen upptäcktes elbait på ön Elba, Italien 1913, och har fått namnet efter fyndorten. Mineralet har sedan dess hittats i många delar av världen och 1994 upptäcktes en stor fyndighet i Kanada, vid O'Grady Lakes i Yukon. Det förekommer tillsammans med bergarten petalit.

Elbait antas kunna ha ingått bland de tre mineralprover från Utö i Stockholms skärgård ^[4] som den svenske kemisten Johan August Arfwedson analyserade och där han 1817 för första gången i världen lyckades påvisa grundämnet litium.

Varianter

Färglös: achroit variant (från antikens grekiska άχρωμος (ákhrōmos) 'färglös')
Röd eller rosa-röd: Rubellit-variant (från rubin)
Ljusblå till blågrön: brasiliansk indikolitvariant (från indigo)
Grön: Brasiliansk verdelit sort (från smaragd)
Vattenmelonturmalin är en zonindelad sort med ett rödaktigt centrum omgivet av en grön yttre zon som liknar vattenmelonskal, uppenbar i tvärsnittsskivor av prismor, som ofta visar böjda sidor.